När Husbilsklubben drog igång 2006 var det med rätt blygsamma ambitioner. De var ett 20-tal entusiaster med samma intressen, och ett mål om att kanske växa till några hundra.
– I dag är vi 15 000, säger klubbens ordförande, Leif Edström.
Medlemmarna förenas i kärleken till sina rullande sommarstugor, och Leif Edström själv är ett typexempel. Han arbetar som specialistofficerare inom flygvapnet. Men när arbetsveckan är över, kliver han in i husbilen och rullar iväg.
– Det är först då det blir helg på riktigt, säger han.
Husbilsklubben har inga anställda, istället köper de in de tjänster som behövs. Tjänsterna handlar till stor del om klubbens hemsida. Där har de saker som reseskildringar, en omfattande karta med ställplatser och ett välanvänt diskussionsforum. Dessutom en lista över olika förmåner som medlemmarna får för sin årsavgift på 100 kronor.
– Rabatter, på däck, drivmedel, färjebiljetter och liknande, säger Leif Edström.

Om klubben har någon makt? Nja, inget som Leif Edström funderat särskilt mycket på, inte tidigare i alla fall. Mest har den i så fall yttrat sig i påstötningar om saker som vägmärken och att förbättra standarden på landets ställplatser.
Men nu har problemet med de nya husbilsavgifterna tornat upp sig som ett bekymmer.
– Märkligt att de vill skatta oss sönder och samman, säger Leif Edström, som själv har ett äldre fordon och kommer undan med runt 7 000 per år.
– Men för dem som får fullt utslag kan det röra sig om upp mot 20 000. Det känns väldigt övermaga, säger han.
Kan ni påverka?
– Vi kan höja vår röst, och det tänker vi göra. Ta exempelvis fritidsbåtsägarna. Inte för att jag tycker att de ska sättas åt, men de beskattas inte alls på samma sätt. Det blir ju väldigt fel.
Men mår inte miljön bättre om även ni kör mindre?
– Vi kör inte mer än 600 mil i snitt, så det argumentet köper jag inte.