Rättvisande beräkningsmodell, WLTP, CO2 för husbilar

Den nuvarande och schablonmässiga beräkningsmodellen för fordonsbeskattningen, för en husbils CO2-deklaration är enligt HRF:s mening både oproportionerlig och djupt oskälig sett till faktiska och statistiskt vederlagda fakta. Genom införande utav ny körcykel, WLTP, utökas denna oproportionalitet oerhört mycket mer.

Den svenska, nationella, schablonberäkningen för CO2-utsläpp är på gränsen att jämställa en husbil, personbil klass II, som körs cirka 358 mil om året med tung lastbil som kör 10 000-tals mil varje år sett till fordonsbeskattningen.

Detta är djupt olyckligt för dels konsumenterna, de som köper en ny husbil i Sverige, dels landets husbilsindustri med en handfull tillverkare av husbilar och andra husbilsliknande fordon.

Frågan är komplicerad men det är av största vikt att konsekvenserna av beskattningen blir rimliga och inte oskäliga.

Från HRF:s sida står vi givetvis bakom det nationella arbetet med att reducera både CO2-utsläpp och beroendet av fossila bränslen, och vi är också införstådda med vilka styrmedel som finns. Men det kan rimligtvis inte vara skatte- eller näringspolitiskt eftersträvansvärt att det beskattningsmässigt ska vara fördelaktigare att importera en husbil jämfört med att köpa av ett svenskt företag. 

Enligt EU:s direktiv ska skatteuttaget inte påverkas av bytet av beräkningsmodell.

Juridiskt och sett till definition är husbilen ett specialfordon som klassas och typgodkänns enligt speciella lagar och regler för denna fordonstyp. Husbilen är ett fordon, inte enbart byggt för persontransport, utan ett specialfordon permanent ombyggt med levnadsutrymme. 

Av Transportstyrelsen klassas husbilen som personbil klass II, för vilka det inte finns några speciella hastighetsrestriktioner. Däremot finns det körkortskrav om bilens totalvikt överstiger 3,5 ton.

Det är komplicerat att beräkna CO2 för en husbil eftersom den består av ett basfordon som försetts med en påbyggnad och vars fysiska prestanda varierar från modell till modell. I vissa fall är basfordonet endast ett rullande chassi med drivlina och basala manöverorgan som ratt och pedalställ. I dagsläget finns det ingen tillverkare av basfordon som kan uppge någon CO2-deklaration.

Sammantaget har detta inneburit att beräkningsmodeller har blivit schablonmässiga för att en skattegrundande beräkning ska kunna göras. Skattelagstiftningen har enbart använts sig utav dessa beräknade värden för skatteuttag. Detta har genererat en oproportionerligt hög skatt per körd mil för husbilar. Övergången till WLTP godkända fordon, kommer generera ytterligare ett slag mot husbilens skatteuttag, uttaget går från att vara oproportionerligt till att vara direkt oskäligt.

HRF står bakom EU-kommissionens mål att deklarerade värden i så hög grad som möjligt skall överensstämma med verkliga utsläpp. Att använda dessa värden i samma skattelagstiftning som normala personbilar genererar dock en helt oskäligt skatteuttag kontra dess miljöpåverkan och jämförelse med alternativa semesterformer.

Med andra ord har marknaden drabbats av osund konkurrens på grund av svensk lagstiftning samtidigt som marknadsstörningen innebär att svenska staten går miste om momsintäkter.

HRF:s krav med Husbilskampen är: En beskattning som tar hänsyn till husbilens verkliga särart som ett unikt fordon som i första hand är avsett för boende samt har en verklig körsträcka (358 mil/år enligt TRAFA) och körprofil som kraftigt avviker från WLTPmodellen för personbilar. HRF:s beräkning är att detta motsvarar cirka 60 procent av nuvarande skatteuttag enligt WLTP.

Alternativt: En beskattningsmodell, eftersom beräkning enligt WLTP är för instabil för att vara relevant, som istället utgår helt från att varje husbil är ett helt unikt och hantverksbyggt fordon som i första hand är avsett för boende.